Dagen då jag hade lila hår

Dagen då jag hade lila hår

Alltså, det hände en liten grej i måndags… Jag tvättade håret med nån mahognykräm och det blev LILA!!!!!!!

Utväxten behöll sig ljus dock, fy såg förskräckligt ut! Och jag som skulle sjunga på krokodil och fotograferas inför ett reportage dagen efter…

Då är det tur att man har vänner som ställer upp och hjälper en färga rött fast klockan är sent på kvällen.
Det blev himla mörkt och lite flammigt, men som Malin sa ”det kunde ju aldrig bli värre i alla fall”.

0 thoughts on “Dagen då jag hade lila hår

  1. Oh no! Tur att du fick till det. Jag trodde inte att jag var så känslig när det kommer till hår men på senare tid har jag märkt att jag visst är det. Jobbigt.

  2. Vet exakt hur det känns! Skulle färga min svarta utväxt och mitt blonda hår inför skolfotograferingen i 8:an (döds allvarligt)och såg ut som en lysmask klockan 12, natten innan fotograferingen x)

  3. Ååh. Nej! Sådär har jag också gjort. Jag va blond och så hade mamma nått schampoo som va rött. Jag va inte så glad efter den duschen. :p Haha.

  4. På 80-talet skulle min syster färga håret på sin man, hon gjorde det lite blondare på honom ibland. Nu fanns inte den färgen de brukar ta så hon tog en annan.Det blev fruktansvärt!Riktigt gult som en kyckling!Han som skulle på möte!Syster(jag) fick rycka in, sen såg han ut som han brukar igen, med råttfärgat hår 😀

  5. Jag tycker att du blev jättefin!
    Eventuell flammighet tycker jag bara ser ut som skiftningar, det ger färgen mer liv.

    Och, som min Mormor alltid säger, en skönhet klär i allt =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *