Frågestund.

Frågestund.

Eftersom jag kommer åka bort hela helgen tänkte jag att ni kanske ville ta hand om bloggen sålänge?
Skriv något till mig… vad som helst, berätta en historia, tyck till och fråga massa frågor så ska jag svara och publicera när jag kommer tillbaka på söndag!

Puss så länge! ♥

0 thoughts on “Frågestund.

  1. Jag ställer gärna några frågor 🙂 Tycker det är så intressant att se hur olika personer svarar så himla olika på dessa:
    ♥ När är du som lyckligast?
    ♥ Är det något speciellt du vill göra under tiden du lever? Exempelvis besöka ett visst land 🙂

    Kram!

  2. Vad ska du göra i sommar?

    Hur lång är du och hur mycket väger du?

    Vad är det roligaste med att gå på musikhögskolan? Är det jobbigt?

    Tack för en inspirerande och rolig blogg!:D

  3. vad läser du för tidningar?
    vad gör du när du vaknar en dag och alla kläder i garderoben känns uttjatade och tråkiga?
    har du några tips hur man kan bli mer miljövänlig i vardagen? tack för en fin blogg!

  4. Har du gått någon folkhögskola, och isåfall vilken?

    Vad har du för tips om man vill fortsätta med musik efter gymnasiet?

    Puss, din blogg är fin.

  5. Hej finis.

    hur gör man för att hitta så fina ting som du på second hand loppis osv? har du något speciellt sätt du gör det på för att hitta så mycket fint?

    kan du inte lägga upp något gott recept på något gott? jag älskar recept!

    vad gillar du för musik förutom det jag redan vet att du gillar i bloggen då?

    vad gör du helst en ledig dag?

    PUSS DU ÄR FINFINFINIS!

  6. Om din hund var en männsiska, hur skulle du beskriva honom?

    Som gengäld beskriver jag mina två.

    Kompis-skulle vara en liten farbror med käpp som skrev arga insändare i lokaltidningen om lite allt möjligt. Om grannarna väsnades skulle han exemplevi sitta i sin fotölj och demonstrativt dunka käppen i golvet, eller i taket. Men dit når han inte riktigt.

    Amiga- skulle ha många järn i elden,och trots hennes näpna utseende skulle hon slå alla grabbar i öldrickartävlingar, utan att själv påverkas märkbart.

  7. Googlade om en detalj till en maskin.
    Mitt bland alla maskin länkar fanns din länk? Den såg ut att vara på helt fel plats. Men nyfiken är man av naturen så jag klickade på din länk.
    Och jag kan säga att jag är inte ett dugg religiös men jag tror jag ska tacka gud att jag klicka.
    För jag blev då hel frälst.
    Det första man ser är att du är fantastiskt vacker. Du gillar att klä dig i alla möjliga klädstilar, gärna 50-60tal och det passar du verkligen i. Snygga skor och läckra strumpbyxor har du också på flera kort.
    Du värnar om natur och miljö.
    Du dansar och sjunger.
    Du verkar vara en riktig glädjespridare.
    Och du gillar secondhand hand. Precis som jag gör och som tur var har min äldsta pojke som är 12 fått mina secondhand gener så vi kan åka omkring och leta loppis och secondhand butiker att gå omkring i, hur länge som helst.
    Det räcker man att ta en snabb titt på din sida så blir man glad och uppåt. Och jag ser att det är fler som reagerar på din utstrålning.

    Tack för att du finns Karoline!

    Och vad jag först googlade om det har jag då totalt glömt?

  8. Ditt liv verkar så perfekt här på bloggen. är det så i verkligheten? du verkar lyckas ed allt, ha roligt jämt osv. Älskar din blogg.

  9. jag tänkte att du kunde få en liten kärlekshistoria här i kommentarsfältet:

    Teija och Kjetil har klättrat upp på ett tak med utsikt över det mörka havet, där uppifrån ser det ut som miljöfarlig böljande olja eller som svartvinbärsgelé. Kjetil plockar upp en tetra med Pucko ur sin tygpåse och halsar direkt ur paketet, sedan sträcker han det mot Teija och uppmanar henne att dricka ”det jag tidigt imorse mjölkade familjens chokladkossa på”, hon fnissar och tar några klunkar. Kjetil dinglar med benen. ”Du…”, säger han, ”Jag vill att du ska vara grädden på mitt mos.” Teija sätter chokladmjölken i halsen och börjar hosta, men hon ler och så fort hostan gått över säger hon ”Bevisa det!”, Kjetils ögon börjar blinka lite frenetiskt och han ser en aning förskräckt ut. Hur ska han kunna bevisa något så stort som att han saknar henne mer än stenar saknar liv, exakt hela tiden? Och hur ska han kunna bevisa den där känslan som får honom att börja gapskratta mitt i gatan när han är på väg hem från jobbet ibland? För känslan beror ju på henne. ”Vänta bara”, säger han, drar handen genom Teijas hår några gånger och så klättrar han ner från taket och går. Teija tar några fler klunkar av chokladmjölken Kjetil lämnat kvar.

    Så fort han kommit hem plockar han fram en telefonkatalog, en röd och en svart penna, en gårdagens lokaltidning han hittade i soprummet, ett orangefärgat plåtskrin och en lakritspipa. Lakritspipan stoppar han i munnen och så börjar han bläddra i först telefonkatalogen och sedan tidningen, ibland tar han den röda pennan och ringar in sådant han verkar tycka är intressant. När han kommit till sidan med serier och horoskop i tidningen slår han ihop både den och telefonkatalogen och istället börjar han leta efter nyckeln till plåtskrinet. Den är inte i tomrummet i hans gitarr, inte på hans nyckelknippa, inte i hans hemliga låda (som ingen annan än Teija får titta i) och inte under hans säng. Inte förrän Kjetil brutit upp låset på skrinet hittar han nyckeln – den ligger ju självklart däri och leker oåtkomlig. I skrinet finns det en massa pengar, från femtioöringar till tusenlappar, och när han räknat dem inser han att han skulle ha råd att köpa 27 831 jenka-tuggummin ifall han skulle vilja. Med den svarta pennan ritar han en triangel på sin vänsterarm.

    En vecka efter att Teija druckit Pucko med Kjetil får hon ett brev på posten, det är från honom. Teija känner sig lättad, hon har inte hört från honom på något som blir en evighet räknat i Teija- och Kjetilår (ungefär som hundår, fast där en dag motsvarar 20 år). I brevet står det att Teija ska sätta sig på buss 281 och kliva av när hon ser en busshållplats nerklottrad med en massa könsord, gå 30 steg rakt fram och sedan ytterligare 62 åt vänster. Allt detta ska hon göra klockan 14:41, och så står det att hon ska ta med russin.

    Teija sätter sig på bussen, kliver av när hon ser ”KUK” skrivet väldigt snirkligt över en busstidtabell och börjar gå rakt fram med så medelstora steg som möjligt. Efter exakt 92 steg har Teija kommit fram till en ensam fyr och det känns som att hon kommit rätt, så hon knackar på dörren till fyren och nästan direkt öppnar Kjetil. ”Hej, kom in!”, han tar hennes hand och börjar leda henne uppåt i fyren. Till slut stannar han. De står i ett alldeles vitmålat rum med endast en madrass på golvet bäddad med kritvita sängkläder och intill den ligger ett kalejdoskop, ett stearinljus, en tändsticksask och en analog kamera. ”Det här är beviset.”, säger Kjetil, ”Du har alltid pratat om att du vill bo i en fyr, så jag letade lite i tidningar och i telefonkatalogen och hittade till slut denna. Jag tänkte att vi kan bo här. Vi kan leka kurragömma bland alla kuddar på madrassen, plocka hjortron här utanför och jag kan dra streck mellan dina födelsemärken med min svarta penna. Jag tapetserade väggarna med dina fingeravtryck, för jag har samlat på dem i flera år. Tog du med russinen förresten?”.

    Kjetil vet inte om det, men ibland kan Teija också stanna upp mitt i gatan och börja gapskratta då hon tänker på honom.

  10. finns det inga videoklipp med dig och ditt band? det skulle vara roligt att se!

    och så undrar jag hur du och din pojkvän träffades? jag tror nämligen att han och jag gick på samma folkhögskola i skåne för några år sen, jag känner igen honom. och tänker liksom att det är rätt långt mellan skåne och norrland…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *